we tell you, when you can leave

Nu står 98 procent av mina saker i kartonger och väntar på att tiden skall gå lite fortare.
Bara jag får helgen överstökad så kan jag börja vara människa igen.

Skall försöka få tankarna på annat innan jag somnar ikväll.
Det lär sluta i att jag öppnar en sopsäck och slänger ner det sista av mina kläder.

Jag börjar om.
 Och lämnar förhoppningsvis många tunga minnen bakom mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback